Kronologi

Eldupphör och försök till politisk medling i OSSE, 1995-2011

1995
6 februari På initiativ från OSSE Minskgruppens ordförande når Azerbajdzjan, Nagorno-Karabach och Armenien en överenskommelse om principerna för en möjlig lösning med målet att förstärka eldupphörsavtalet.
25 maj OSSE Minskgruppens ordförande besöker Nagorno-Karabach.
15–21 juni Förhandlingar mellan stridande parter hålls i Helsingfors under ledning av Minskgruppens ordförande.
4–12 september Förhandlingar mellan stridande parter under ledning av OSSE Minsk-gruppen fortsätter.

1996
26 januari – 3 februari NKR:s president Robert Kotcharian och utrikesministern besöker USA. Den 3 februari håller Kotcharian en presskonferens i FN.
19 mars NKR:s parlament döps om till NKR:s Nationalförsamling.
24 mars En välgörenhetsinsamling hålls från Stepanakert via Jerevan till Los Angeles. Den insamlade summan ska bekosta byggandet av huvudvägen som förbinder Stepanakert med Goris (Armenien).
12 maj NKR:s president, Robert Kotcharian, ber omvärlden att erkänna Republiken Nagorno-Karabachs självständighet.
14–18 juni Förhandlingar mellan stridande parter hålls i Moskva under ledning av OSSE Minskgruppen.
13–15 september USA:s och Tysklands representanter i Minskgruppen besöker Stepanakert.
2 oktober OSSE:s högsta planeringsgrupp besöker Stepanakert.
4 oktober OSSE Minsk-gruppen reser till Nagorno-Karabach.
18–30 oktober Förhandlingar mellan stridande parter hålls i Helsingfors och Moskva.
2–3 december OSSE:s möte inleds i Lissabon. Azerbajdzjan försöker lägga in sitt veto mot mötets slutgiltiga dokument då man befarar att det inte ska inkludera den azeriska regeringens förslag till lösning av konflikten. Senare lägger Armenien in sitt veto mot Azerbajdzjans artikel om principerna för en lösning. Som en kompromiss gör OSSE:s ordförande ett muntligt uttalande om lösningen av konflikten baserad på principerna som föreslagits av Azerbajdzjan. Men eftersom uttalandet inte inkluderas i mötets slutgiltiga dokument saknar uttalandet bindande kraft. Principerna vid detta möte blir kända som ”Lissabon-principerna”. Som ett resultat av Lissabon-mötet stoppas förhandlingarna mellan stridande parter. Nu introduceras trepartsordförandeskapet för Minskgruppen som innehas av Ryssland, USA och Frankrike.

1997
17–18 mars Det första gemensamma mötet mellan Minskgruppens tre ordförande börjar i Paris.
1–4 april Förhandlingar mellan stridande parter äger rum i Moskva och blir det sista i sitt slag efter Lissabon-mötet.
31 maj NKR:s ledarskap och en delegation from Minskgruppen möts i Stepanakert. OSSE-missionen föreslår en ny ”paketplan” för lösning av konflikten som senare accepteras av Armenien och Azerbajdzjan men förkastas av Nagorno-Karabach.
22 september OSSE-missionen föreslår en ny ”steg-för-steg-plan” som lösning för konflikten. Planen accepteras av Armenien och Azerbajdzjan men förkastas av Nagorno-Karabach.
17 oktober NKR:s representantkontor öppnas i Washington DC.
7-8 november Minskgruppens ordförande besöker regionen inklusive Nagorno-Karabach.
1 december Armeniens president Levon Ter-Petrosian redogör för första gången för en detaljerad syn på konflikten och hur han anser frågan ska lösas. Den publicerade artikeln ”Krig och fred: Tid för reflektion” kommer snart att leda till hans avgång som president.

1998
3 februari Armeniens president, Levon Ter-Petrosian avgår efter protester från Armeniens befolkning om att Ter-Petrosian har accepterat villkoren för konfliktens lösning utan att beakta Nagorno-Karabachs intressen.
30 mars Nytt presidentval hålls i Armenien varvid Armeniens premiärminister, Robert Kotcharian (f.d. president i Nagorno-Karabach) väljs till Armeniens president.
11 november OSSE Minskgruppen föreslår en ny plan för en grundlig lösning baserad på konceptet om ”staters samvälde”. Förslagen accepteras av Armenien och Nagorno-Karabach som grund för vidare förhandlingar men förkastas av Azerbajdzjan.

1999
11 mars Europeiska parlamentet antar en resolution om Nagorno-Karabach som bland annat nämner att NKR:s självständighetsdeklaration var i enlighet med f.d. Sovjetunionens konstitution och lagenligt.
12 november Huvudvägen mellan Goris (Armenien) och NKR:s huvudstad Stepanakert invigs.

2000
7 februari Möten hålls med NKR:s ledning och Minsk-gruppens representanter.
12–14 juni NKR:s utrikesminister Naira Melkoumian bjuds in till Wien där hon deltar i ett möte med medlemmar från OSSE:s permanenta råd.

2001
19 maj För första gången sedan konfliktens start besöker Minskgruppens tre ordförande NKR och besöker personligen frontlinjen.
5 november OSSE-delegationer bestående av Minskgruppens ordförande håller arbetsmöte i NKR.

2002
5 mars NKR:s president och utrikesminister åker till Jerevan för ett möte med OSSE:s ordförande, Portugals utrikesminister och andra medlemmar i OSSE-delegationen.
10 mars NKR:s president mottar Minskgruppens ordförande samt Rysslands vice-utrikesminister som är på ett kort arbetsbesök i Nagorno-Karabach.
6 augusti NKR:s myndigheter undertecknar en överenskommelse med Internationella Röda korset (ICRC) som ger organisationen tillträde till alla platser där fångar förvaras.
11 augusti Allmänna val hålls i NKR och man väljer Arkady Ghoukasian till president.
24 oktober 46 amerikanska kongressledamöter skickar ett brev till NKR:s president Ghoukasian och gratulerar till segern i valet. Brevet påtalar att valet understryker NKR:s de facto självständighet. ”Observatörer från Italien, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och USA rapporterade enhälligt att valprocessen hade fortlöpt enligt demokratiska normer. Ingen hade hittat några oegentligheter, fusk eller trakasserier. Denna sorts noggrant organiserade och seriösa åtaganden av demokratiska värden är högst uppmuntrande och står som ett fint exempel för andra f.d. sovjetrepubliker” skrev kongressledamöterna.
2 november En delegation från brittiska parlamentet, bestående av överhusets vicetalman, Baronessan Caroline Cox, Lord Shannon och medlemmar från underhuset besöker NKR och håller möten med ledarskapet.

2003
8 juli Efter en rad förhandlingar möts Armeniens och Azerbajdzjans försvarsministrar den 8 juli vid gränsen och kommer överens om att lätta på den militära spänningen mellan de två länderna.
31 oktober Ilham Alijev, son till förre presidenten Heydar Alijev, efterträder fadern på posten som Azerbajdzjans president.

2004
Januari Azerbajdzjans president, Ilham Alijev, deklarerar i Paris att Azerbajdzjan aldrig kommer att acceptera Karabachs självständighet eller dess förening med Armenien. Armeniens utrikesminister Vartan Oskanian avvisar Azerbajdzjans erbjudande att lyfta blockaden mot landet i utbyte mot att de armeniska styrkorna evakuerar de armenisk-kontrollerade områdena omkring Karabach.
19 februari Den azeriska löjtnanten Ramil Safarov mördar den armeniske löjtnanten Gurgen Margaryan med yxa medan han sover. Officerarna befinner sig i Ungerns huvudstad Budapest och deltar i en kurs i engelska, en del av NATO:s vänskapsprogram för fred. Den 16 april 2006 dömer rätten Safarov till livstids fängelse utan möjlighet till nådeansökan förrän 2036.
Februari Europeiska parlamentet vägrar stödja förslaget från sin chefsrapportör för Sydkaukasus, svensken Per Gahrton, om återlämnandet av armeniskkontrollerade områden omkring Nagorno-Karabach i utbyte mot Azerbajdzjans lyftande av den ekonomiska blockaden mot Armenien.
16 april De azeriska och armeniska utrikesministrarna möts i Prag. Det blir det första i en rad möten som kommer att kallas Prag-processen.
Juli Minskgruppens medlare meddelar att de inte kommer att lägga fram nya förslag utan pekar ut Armenien och Azerbajdzjan som ansvariga för att komma fram med överenskommelser och lösningar.
15 september Läget börjar försämras vid frontlinjen då båda sidor anklagar varandra för brott mot eldupphörsavtalet. Armeniens, Azerbajdzjans och Rysslands presidenter möts i Astana, Kazakstan. NATO ställer in planerade militära övningar i Azerbajdzjan eftersom Armeniens militärpersonal vägras inresevisum.

2005
25 januari Europarådets parlamentariska församling antar en resolution som kritiserar den armeniska ockupationen av Azerbajdzjans territorium och innehåller omnämnandet av etnisk rensning som dock är riktad till både sidors tvångsutvisning av respektive minoriteter.
Februari OSSE:s tjänstemän besöker för första gången de armenisk-kontrollerade territorierna.
April Kränkningar av eldupphöret längs kontaktlinjen eskalerar.
Maj Armeniens och Azerbajdzjans presidenter möts under Europarådets möte i Warszawa och ska enligt uppgifter ha överenskommit att utrikesministrarna ska fortsätta träffas.
Juni Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar möts i Paris. Armeniens utrikesminister Oskanian meddelar att ”gemensam grund är inom synhåll”.
12 juli Anonyma armeniska källor meddelar att en överenskommelse om en möjlig användning av en folkomröstning för att bestämma Karabachs framtida status är nära. Det dementeras hastigt av Azerbajdzjans utrikesminister.
27 augusti Armeniens och Azerbajdzjans presidenter möts i Kazan, Ryssland men inga detaljer avslöjas. Spekulationer sprids snart om att ländernas utrikesministrar håller på att diskutera nya lösningar som går ut på kombinerade ”paket”- och ”steg-för-steg”-närmande mot tillbakadragandet av armeniska styrkor från territorierna utanför NKR och den framtida användningen av en folkomröstning för Karabachs framtida status.

2006
18–19 januari Ett möte mellan motparternas utrikesministrar i London resulterar i ett kort preliminärt dokument som skissar principerna för framtida handlingar. Mötet är en förberedelse för ett snart framtida toppmöte mellan ländernas presidenter.
Juni OSSE-ordföranden avslöjar grundprinciperna för en framtida lösning. Dessa inkluderar ett gradvis tillbakadragande av de armeniska styrkorna från fem distrikten som angränsar till Nagorno-Karabach och deras ersättande med fredbevarande styrkor samt två separata överenskommelser för regionerna Kelbadjar och Latchin som förbinder Nagorno-Karabach med Armenien. Karabach framtida status ska bestämmas av en folkomröstning.

2007
November OSSE presenterar de grundläggande principerna för ett avtal gällande Nagorno-Karabach under ett toppmöte i Spaniens huvudstad, Madrid. Dessa kommer att bli kända som Madrid-principerna och är en omarbetning av grundprinciperna som har avslöjats i juni 2006. Förutom det gradvisa tillbakadragandet av de armeniska styrkorna från fem regionerna runtom Karabach

• ska dessa fem regioner demilitariseras;
• en internationell fredsbevarande styrka ska placeras i dessa fem regioner och längs Karabachs gränser;
• regionen ska minröjas, ombyggas och de azeriska regioners invånare som flydde under 1992-93 ska tillåtas återvända hem;
• vid en ospecificerad framtid ska en folkomröstning avgöra Nagorno-Karabachs rättsliga status.

• Återlämnandet av områdena runt om Nagorno-Karabach till azerisk kontroll;
• En interimsstatus för Nagorno-Karabach som garanterar dess säkerhet och självstyre [dock inom Azerbajdzjans territorium];
• En korridor som förbinder Karabach med Armenien (Kelbadjar och Latchin);
• Den slutgiltiga statusen för Nagorno-Karabach ska bestämmas i framtiden av ett rättsligt bindande uttryck av vilja [d.v.s. lokalbefolkningen rätt till självbestämmande];
• De interna flyktingars och tvångsförflyttade personers rätt att återvända;
• Internationella säkerhetsgarantier, inklusive en fredsbevarande styrka.