Strasbourg den 25 januari 2005
Konflikten om regionen Nagorno-Karabach hanteras av OSSE Minsk-konferensen
1. Den parlamentariska församlingen beklagar att mer än ett årtionde efter de väpnade fientligheterna inleddes förblir konflikten om regionen Nagorno-Karabach olöst. Hundratusentals människor är fortfarande fördrivna och lever under eländiga förhållanden. Stora delar av Azerbajdzjans territorium är fortfarande ockuperat av armeniska styrkor och separatistiska styrkorna har fortfarande kontroll över regionen Nagorno-Karabach.
2. Församlingen uttrycker sin oro över att de militära insatserna och de utbredda etniska oroligheterna som föregick den ledde till storskalig etnisk fördrivning och skapandet av mono-etniska områden som liknar den fruktansvärda begreppet etnisk rensning. Församlingen upprepar att självständighet och utbrytning av ett regionalt territorium från en stat endast kan uppnås genom en laglig och fredlig process som bygger på demokratiskt stöd från invånarna i ett sådant territorium och inte till följd av en väpnad konflikt som leder till etnisk fördrivning och de facto annektering av ett sådant territorium till en annan stat. Församlingen upprepar att ockupationen av utländska territorium av en medlemsstat utgör en allvarlig kränkning av den statens förpliktelser som medlem i Europarådet och bekräftar rätten för fördrivna personer från konfliktområdet att återvända säkert till sina hem och med värdighet.
3. Församlingen påtalar resolutionerna 822 (1993), 853 (1993), 874 (1993) och 884 (1993) hos FN:s säkerhetsråd och uppmanar berörda parter att följa dem, i synnerhet genom att avstå från alla väpnade fientligheterna och genom att dra militära styrkor från alla ockuperade områdena. Församlingen stödjer även kravet som uttryckts i resolution 853 i FN:s säkerhetsråd och därmed uppmanar alla medlemsstater att avstå från leverans av all vapen och ammunition som kan leda till en intensifiering av konflikten eller fortsatt ockupation av territoriet.
4. Församlingen påminner om att både Armenien och Azerbajdzjan åtog sig vid anslutningen till Europarådet i januari 2001 att endast använda fredliga medel för att lösa konflikten, genom att avstå från varje hot om att använda våld mot sina grannar. Samtidigt åtog Armenien sig att använda sitt stora inflytande över Nagorno-Karabach för att främja en lösning för konflikten. Församlingen uppmanar båda regeringarna att uppfylla dessa åtaganden och avstå från att använda väpnade styrkor mot varandra och från sprida militära åtgärder.
5. Församlingen påminner om att ministerrådet från Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) enades om i Helsingfors i mars 1992 att hålla en konferens i Minsk för att ge ett forum för förhandlingar om en fredlig lösning av konflikten. Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, f.d. Tjeckiska och slovakiska federativa republiken, Frankrike, Tyskland, Italien, Ryssland, Sverige, Turkiet och Förenta staterna enades om vid denna tidpunkt att delta i konferensen. Församlingen uppmanar dessa stater att intensifiera sina ansträngningar för att uppnå en fredlig lösning av konflikten och uppmanar sina nationella delegationer till församlingen att årligen rapportera till församlingen om deras regerings handlingar i detta avseende. För detta ändamål ber församlingen sitt presidium att skapa en ad hoc-kommitté som bland annat inkluderar cheferna för dessa nationella delegationer.
6. Församlingen hyllar de outtröttliga ansträngningarna hos ordförandena för Minskgruppen och den personliga företrädaren för OSSE:s ordförande, i synnerhet för att ha uppnått en vapenvila i maj 1994 och har kontinuerligt övervakat efterlevnaden av denna vapenvila sedan därefter. Församlingen uppmanar OSSE:s Minskgrupps ordföranden att vidta omedelbara åtgärder för att föra snabba förhandlingar för ingående av en politisk överenskommelse om upphörande av den väpnade konflikten. Genomförandet av detta avtal kommer att eliminera allvarliga konsekvenser av konflikten för alla parter och tillåta sammankallandet av Minsk-konferensen. Församlingen uppmanar Armenien och Azerbajdzjan för att utnyttja OSSE:s Minsk-process och att Minskgruppen framlägga för varandra deras konstruktiva förslag för en fredlig lösning av konflikten i enlighet med de relevanta normer och principer i internationell rätt.
7. Församlingen påminner om att Armenien och Azerbajdzjan är undertecknande parter till FN:s stadgar och i enlighet med artikel 93, punkt 1 i stadgan, ipso facto anslutna till stadgan för Internationella domstolen. Därför föreslår församlingen att om förhandlingarna under ledning av ordförandena för Minskgruppen misslyckas, bör Armenien och Azerbajdzjan överväga att använda den internationella domstolen i enlighet med artikel 36, punkt 1 i dess stadgar.
8. Församlingen uppmanar Armenien och Azerbajdzjan att främja politisk försoning mellan sig genom att intensifiera det bilaterala interparlamentariska samarbetet i församlingen samt i andra forum, såsom möten mellan talmännen för parlamenten i Kaukasiska fyran. Den rekommenderar att båda delegationerna borde mötas under varje sammanträdesperiod i församlingen för att se över framstegen på en sådan försoning.
9. Församlingen uppmanar Azerbajdzjans regering att utan förhandsvillkor etablera kontakt med de politiska företrädarna för båda befolkningsgrupperna från regionen Nagorno-Karabach när det gäller framtida status i regionen. Den är beredd att tillhandahålla resurser för sådana kontakter i Strasbourg, påminner om att det gjorde det i form av en utfrågning om tidigare tillfällen med armeniska deltagande.
10. Erinrar om sin rekommendation 1570 (2002) om situationen för flyktingar och fördrivna personer i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, uppmanar församlingen på alla medlemsländer och bbservatörstater att ge humanitärt stöd och bistånd till de hundratusentals människor på flykt till följd av väpnade fientligheterna och fördrivningen av etnisk armenier från Azerbajdzjan och etniska azerier från Armenien.
11. Församlingen fördömer varje uttryck för hat som skildras i medierna i Armenien och Azerbajdzjan. Församlingen uppmanar Armenien och Azerbajdzjan att främja försoning och att återställa förtroendet och ömsesidig förståelse mellan sina folk genom skolor, universitet och media. Utan en sådan försoning kommer hat och misstro att förhindra stabiliteten i regionen och kan leda till nya våld. En hållbar lösning måste föregås av och vara inbäddade i en sådan försoningsprocess.
12. Församlingen uppmanar generalsekreterare i Europarådet att utarbeta en handlingsplan för stöd till Armenien och Azerbajdzjan som riktar sig till ömsesidiga försoningsprocesser och ta denna resolution beaktas i beslut om åtgärder rörande Armenien och Azerbajdzjan.
13. Församlingen uppmanar Kongressen för lokala och regionala myndigheter i Europarådet att hjälpa lokalt valda representanter för Armenien och Azerbajdzjan i upprättandet av ömsesidiga kontakter och interregionalt samarbete.
14. Församlingen beslutar att analysera konfliktlösningsprocessens mekanismer som finns inom Europarådet, särskilt Europeiska konventionen om en fredlig lösning av tvister, i syfte att ge dess medlemsstater bättre mekanismer för fredlig lösning av bilaterala konflikter samt interna tvister som rör lokala eller regionala territoriella samhällen eller myndigheter som kan äventyra de mänskliga rättigheterna, stabilitet och fred.
15. Församlingen beslutar att fortsätta att övervaka regelbundet utvecklingen av denna konflikt mot sin fredlig lösning och beslutar att ompröva denna fråga vid dess första sammanträde 2006.
Text antagen av församlingen den 25 januari 2005 (2:a sammanträdet).