FN, Generalförsamlingens resolution 10693

Generalförsamlingens 62:e plenarförsamling, 86:e sammanträdet

Generalförsamlingen antar resolution som bekräftar Azerbajdzjans territoriella integritet och kräver tillbakadragandet av alla armeniska styrkorna

Allvarligt oroad över att den väpnade konflikten i och kring Nagorno-Karabach, en region i Azerbajdzjan fortsätter att hota internationell fred och säkerhet, bekräftade generalförsamlingen dagens Azerbajdzjans territoriella integritet och uttryckte stöd för landets internationellt erkända gränser och kräva omedelbart tillbakadragande av alla armeniska styrkor från alla ockuperade områdena där.

Genom en votering med 39 röster för och 7 mot (Angola, Armenien, Frankrike, Indien, Ryssland, USA, Vanuatu), med 100 nedlagda röster, bekräftade församlingen också den omistliga rätten för den azerbajdzjanska befolkningen att återvända till sina hem och bekräftade att ingen stat bör erkänna situationen till följd av ockupationen av Azerbajdzjans territorium som laglig eller bistå för att bibehålla den situationen. (Se bilaga för röstdetaljer.)

Samtidigt erkände församlingen behovet av att förse säkra och lika villkor för liv för armeniska och azerbajdzjanska samhällen i Nagorno-Karabach, vilket skulle möjliggöra att ett effektivt demokratiskt självstyre ska byggas upp i regionen inom Azerbajdzjan.

Efter att ha introducerat resolutionsförslaget, en företrädare för Azerbajdzjan sa att han inte godtog argumentet att texten var ensidig och otidsenlig. Det hade upprättats i enlighet med internationell rätt och var opartisk. Det hade föranletts av rådande omständigheter, både regionalt och internationellt, vilka hade förhöjt oron över statusen för förhandlingsprocessen. Det var därför passande och i tid.

Samtidigt sade han, att Azerbajdzjan är djupt oroad och bekymrad över bristen på tydliga förslag från Frankrike, Ryssland och USA, ordförandena för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Minskgrupp, under vars ledning samtalen hade börjat 1992. Ordförandena hade uttryckt i ord sitt stöd för målet om frigörelse för alla de ockuperade områdena och återvändande av azerbajdzjanska befolkningen till Nagorno-Karabach, men genom sina gärningar försökte de att förringa denna gemensamma strävan.

Ordförandena hade inte rätten att avvika från principen om territoriell integritet till förmån för deras "beryktade neutralitet", betonade han. Neutralitet var inte en ståndpunkt, det var bristen på en. Det kan inte finnas någon neutralitet när de folkrättsliga principerna kränktes. Neutralitet under sådana villkor innebar totalt förakt för dessa normer. Fyra säkerhetsrådetsresolutioner antogs 1993 vilka krävde ett omedelbart tillbakadragande av ockupationsstyrkorna från Azerbajdzjan, medan generalförsamlingen skickade undersökningsgrupp till dessa territorier i början av 2005 hade bekräftat armeniska bosättningar där.

Flera delegater, som förklarade sitt ställningstagande inför voteringen uttryckte sitt stöd för texten och för Azerbajdzjan rättfärdigade hållning. Dessa omfattade representanten från Pakistan, som talade på uppdrag av Organisationen för den islamiska konferensen (OIC), som noterade att gruppen vid upprepade tillfällen hade uppmanat till omedelbart, fullständigt och ovillkorligt tillbakadragande av armeniska styrkorna från alla de ockuperade områdena och för fredlig lösning av konflikten på grundval av respekt för territoriell integritet och okränkbarhet av internationellt erkända gränser. OIC var djupt oroad över situationen för mer än 1 miljon azerbajdzjanska fördrivna personer och flyktingar och uppmanade till att skapa förutsättningar för deras säkera återvändande hem.

Talande före omröstningen var även representanten för USA som noterade att Minskgruppens ordföranden under förra november föreslagit ett antal grundläggande principer för fredlig lösning av konflikten för de två parterna. Förslaget omfattade ett balanserat paket med principerna för närvarande under förhandling. Dagens beslut inte tar inte hänsyn till förslaget i dess balanserade helhet. På grund av detta selektiva närmande, de tre ordförandena måste motsätta sig denna ensidiga text som hotade att underminera fredsprocessen.

Dock bekräftade han förhandlarnas stöd för Azerbajdzjans territoriella integritet och således inte erkände Nagorno-Karabachs självständighet. Men mot bakgrund av allvarliga sammanstötningar längs kontaktlinjen som hade orsakat förluster av liv, båda sidor måste avstå från ensidiga och överdrivna åtgärder, vare sig på vid förhandlingsordet eller i fält.

Armeniens representativ kallade resolutionen som ett "bortkastad försök" att förutbestämma resultatet av fredssamtalen och tillade att detta var inte hur ansvariga medlemmar av det internationella samfundet genomförde det svåra men givande uppdraget att skapa fred och stabilitet för folk och regioner. Ordförandena hade funnit att texten inte hjälpte fredssamtalen; så hade även Armenien. Flyktingar och territorier hade skapats av en Azerbajdzjan som hade "släppt lös ett hänsynslöst krig mot människor som man påstår vara dess egna medborgare". Endast när den ursprungliga orsaken hade lösts som ödet för alla de berörda territorierna och flyktingarna kunde rättas till.

Andra som talade innan omröstningen var representanter för Slovenien (å Europeiska unionens vägnar), Frankrike, Uganda, Ukraina, Kina och Turkiet.

Talande efter omröstningen för att förklara sitt ställningstagande var representanter för Indonesien, Sydafrika och Libyen.

Azerbajdzjans representant talade också i egenskap av utövandet av rätten till genmäle.

Generalförsamlingen kommer att träffas igen vid ett datum och tid kommer att meddelas.


Omröstningsprotokoll:

För: Afghanistan, Azerbajdzjan, Bahrain, Bangladesh, Brunei, Kambodja, Colombia, Komorerna, Djibouti, Gambia, Georgien, Indonesien, Irak, Jordanien, Kuwait, Libyen, Malaysia, Maldiverna, Moldavien, Marocko, Myanmar, Niger, Nigeria, Oman, Pakistan, Qatar, Saudiarabien, Senegal, Serbien, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Turkiet, Tuvalu, Uganda, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Uzbekistan, Jemen.

Mot: Angola, Armenien, Frankrike, Indien, Ryssland, USA, Vanuatu.

Avstår: Albanien, Algeriet, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Australien, Österrike, Bahamas, Barbados, Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Kamerun, Kanada, Chile, Kina, Kongo, Costa Rica, Kroatien , Cypern, Tjeckien, Demokratiska folkrepubliken Korea, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Ekvatorialguinea, Estland, Finland, Tyskland, Ghana, Grekland, Grenada, Guatemala, Guyana, Haiti, Honduras, Ungern, Island

För en utförlig text om resolutionen och debatten se http://www.un.org/News/Press/docs/2008/ga10693.doc.htm