Historia, geografi och etnologi

Karabach under ryskt styre, 1800-talet

Efter rysk-persiska kriget 1804-1813 undertecknades avtalet i Gulistan (1813) enligt vilket Karabach överfördes från Persien till ryska imperiet. År 1823 upplöstes Karabachs khanat och införlivades i Guvernementen (rysk provins) Elizavetpol. Resten av Transkaukasus införlivades i ryska imperiet år 1828 (avtalet i Turkmentjaj).

Efter skapandet av en armenisk provins inom ryska imperiet flyttade armenierna som fanns utspridda i hela det historiska Artsakh till de fem traditionella armeniska furstendömena i den bergiga delen av Artsakh. Armenierna utgjorde en överväldigande majoritet i området, något som framgick ur en 260-sidig statistik över regionen: distriktet Khatchen hade tolv armeniska byar och ingen tatarisk (muslimsk); Djalapert (Djrabert) hade åtta armeniska byar och ingen tatarisk; Dizak hade fjorton armeniska byar och en tatarisk; Gulistan hade två armeniska och fem tatariska byar; Varanda hade 23 armeniska byar och endast en tatarisk.[16]

En folkräkning år 1836 anger att det bodde cirka 19 000 armenier i Karabach mot 35 000 tatarer. Det skulle innebära att armenierna utgjorde cirka 35% av befolkningen, något som vissa azeriska källor använder på ett missvisande sätt för att påvisa att armenierna inte var i majoritet förrän Rysslands erövring av regionen. Det man utelämnar är att 1836 års statistik även påpekar att dessa armenier var koncentrerade i den bergiga delen av Karabach, d.v.s. Nagorno-Karabach (cirka 38% av regionen) och därmed utgjorde en överväldigande koncentration på 91,58% av befolkningen just i denna begränsade bergiga del, medan den presenterade statistiken omfattade hela historiska Karabach.[17]

16) Beskrivningen av provinsen Karabach fastställdes år 1823 av rådgivare Mogilevsky och överste Jermolov II på order av guvernören i Georgien, Jermolov, Opisaniye Karabakhskoy provincii sostavlennoye v 1823 g po rasporyazheniyu glavnoupravlyayushego v Gruzii Yermolova deystvitelnim statskim sovetnikom Mogilevskim i polkovnikom Yermolovim 2-m, på ryska, Tbilisi, 1866. George A. Bournoutian, A History of Qarabagh: An Annotated Translation of Mirza Jamal Javanshir Qarabaghi’s Tarikh-E Qarabagh (Costa Mesa, CA: Mazda Publishers), 1994, s. 18
17) George A. Bournoutian, The Politics of Demography: Misuse of Sources on the Armenian Population of Mountainous Karabakh, i Journal of the Society for Armenian Studies, New York, 1999, s. 100-103; http://www.umd.umich.edu/dept/armenian/sas/bour2.html