Karabach-konfliktens förnyande

Resolutioner i FN och försök till medling, 1993

Ända sedan konfliktens inledning hade det internationella samfundet försökt att medla fram en fredlig lösning på konflikten. Sedan juni 1992 hade Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), senare Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), mandat att leda arbetet med medling i konflikten. Under 1993 började internationella organisationer, OSSE och FN att trappa upp sina medlingsförsök och arbetade för ett omedelbart stopp för den väpnande konflikten och de mänskliga förlusterna. Under denna tid hade OSSE och den såkallade Minskgruppen fått huvudmandat till försök till medling. Även FN gjorde ett par officiella uttalanden, nämligen resolutionerna i FN:s säkerhetsråd: Nr. 822 (30 april 1993),[83] Nr. 853 (29 juli 1993),[84] Nr. 874 (14 oktober 1993),[85] Nr. 884 (12 november 1993),[86] samt en i FN:s generalförsamling: Nr. 62/243 (25 april 2008).[87] Samtliga resolutioner i säkerhetsrådet kräver ett omedelbart upphörande av stridigheterna och tillbakadragande av de armeniska styrkorna från Azerbajdzjans territorium, inklusive Nagorno-Karabach, medan resolutionen i generalförsamlingen endast poängterade frågan om armeniska styrkor på azeriskt territorium. En viktig detalj hos dessa resolutioner är att ingen av dem åberopar Kapitel VII i FN:s stadgar, vilket ger bindande rätt till en liknande resolution om ”upprätthållandet av fred”. Det använde man vid t.ex. resolutionen om Iraks invasion av Kuwait, som i sin tur gav rätten till säkerhetsrådets medlemmar att ingripa. Dessa resolutioner förekommer ofta i diskussionerna rörande Karabach, då Azerbajdzjan anklagar Armenien för att inte ha hörsammat beslutade FN-resolutioner. Den armeniska sidan berättigar detta genom att hänvisa till rollen och mandaten som OSSE och Minskgruppen tilldelades som medlare (redan i januari 1992 och då i form av Europeiska Säkerhetskonferensen, ESK). I och med detta flyttade man ut frågan om medling från FN:s mandat till ESK och senare OSSE. Existensen av två oberoende fora för en medling, ett i FN och ett i OSSE (och numera även i Europaparlamentet), kunde inte heller ses som ett effektivt sätt att lösa konflikten då arbetet i dessa två organisationer inte var koordinerat och de ibland t.o.m. motsade varandra. Faktum är att OSSE Minskgruppens ordförandeländer, USA, Frankrike och Ryssland, kritiserade och röstade emot den senaste FN-resolutionen (62/243) med motiveringen att gruppen ansåg att resolutionen motarbetade medlarnas existerande förslag och ”på ett subjektivt sätt endast propagerade för vissa principer och uteslöt andra som gruppen hade föreslagit” som en balanserad kompromiss. Ett överväldigande antal länder, inklusive Sverige, la ner sina röster vid voteringen med motiveringen att de gjorde det i respekt för Minskgruppens pågående arbete.[88] Sedan dess har Azerbajdzjan försökt att få igenom flera liknande resolutioner i FN och i Europaparlamentet, men en majoritet av dessa har stoppats för att inte störa Minskgruppens pågående arbete.

83) UNHCR, Resolution 822 (1993) Adopted by the Security Council at its 3205th meeting, on 30 April 1993, Genève; http://www.unhcr.org/refworld/docid/3b00f15764.html
84) UNHCR, Resolution 853 (1993) Adopted by the Security Council at its 3259th meeting, on 29 July 1993, Genève; http://www.unhcr.org/refworld/docid/3b00f15a60.html
85) UNHCR, Resolution 874 (1993) Adopted by the Security Council at its 3292nd meeting, on 14 October 1993, Genève; http://www.unhcr.org/refworld/docid/3b00f1684.html
86) UNHCR, Resolution 884 (1993) Adopted by the Security Council at its 3313th meeting, on 12 November 1993, Genève; http://www.unhcr.org/refworld/docid/3b00f16520.html
87) UN, General Assembly, The situation in the occupied territories of Azerbaijan, New York, 25 april 2008; http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=a/res/62/243
88) Se resolutionens text och protokoll, UN, General Assembly, General Assembly Adopts Resolution Rea irming Territorial Integrity of Azerbaijan, Demanding Withdrawal of all Armenian Forces, New York, 14 mars 2008; http://www.un.org/News/Press/docs/2008/ga10693.doc.htm